Men bara för min dag var kaos så tänkte livet Varför inte jävlas lite till?
Allt började bra på agilityträningen, fick köra banan innan resten av människorna och hundarna kom och han var överallt och ingenstans, men när han sansat sig så klarade han av banan helt utan ljud och jag kunde styra honom!
Sen började vi träna med dom andra och vi påbörjade target och han fattade direkt vad jag ville att han skulle göra. Sedan skulle vi prova A-hinder och han tycker det är konstigt och lite jobbigt, men han skötte det bra!
Sedan skulle en annan köra och dennes hund hoppade kontaktfält och jag tyckte att dom skulle köra 2on2off och hen visste inte vad det var och jag är så sämst på att förklara, så jag sätter Bondi på kontaktfältet på A-hindret och lockar ner honom (han har gjort det innan) och när jag belönat honom så ville hennes hund leka med Bondi. Innan vi hunnit blinka så är Bondi 10m bort och springer i full panik med denne hund bakom sig. Hunden började alltså en jaktlek och när Bondi sedan vände mot mig och pep (av rädsla och panik) så ändrades hundens kroppspråk och det blev helt plötsligt på allvar! DET GICK INTE ATT BRYTA HUNDARNA! Oavsett vad vi gjorde så gick det inte. Av någon konstig anledning så håller jag mig lugn, trots att jag har panik.
Jag slänger mig efter hundarna men missar med någon millimeter och istället får jag en bula och blir öm i hela vänster sidan, men det är skitsamma. Gör allt för min lilla plupp.
Tillslut springer Bondi in i tunnlarna och förvirrar den andra hunden och efter ett och ett halvt varv så lyckas jag få upp Bondi i famnen och den andra hunden blir infångad. Här minns jag bara att Julia kom fram och att jag bröt ihop och bara föll ihop mot Julia. Allt jag fick upp i huvudet var när en kompis hund blev biten av misstag av en större hund. Alla dom känslorna kom nu och jag hade sådan panik att jag inte visste vad jag skulle göra!
La mig ner en bit ifrån alla andra och bara andades och lyckades leka igång Bondi lite, men han ville inte riktigt till en början men tillslut så gick det.
Efter en stund gick vi tillbaka till gruppen och jag och Bondi körde banan två gånger och bröt sedan eftersom han lyckades så bra. Gick in i stugan med dom andra och pratade lite och bara kramade om skrutten. Det var inte såhär det skulle bli, men han är så duktig som kör på ändå.
Igår åkte vi ut igen och körde agility lite lätt och där märktes det ingenting på Bondi att han tagit skada. Men på valpkursen så ville dom se våra hundar göra en övning, och där syntes det tyvärr. Bondi var låg och när han skulle springa förbi en hund så tog han ett väldigt långt avstånd, så vi provade igen och då sprang han med avstånd igen till hunden men inte alls lika långt så iväg for leksaken och så kampade vi ihop.
Förhoppningsvis så har det inte satt sig så djupa spår, utan att att det går över med lite lättare träning tillsammans med vänner som har koll på sina hundar.
Bondi kom undan utan fysiska skador, värre med matte. Matte fick troligtvis en hjärnskakning, så hon ska till läkaren idag för att kolla upp den.
Men det är bara smått, hade kunnat gå mycket värre. Vill inte ens tänka på det, men det är bland det mest obehagliga jag varit med om! Det panikljudet som kom från Bondi vill jag aldrig mer höra! Det gjorde så ont i mig!
Men är glad att jag har så fina vänner som hjälper mig genom detta! <3