För en vecka sedan så började Ivy kräkas men jag tänkte inte så mycket på det, utan tänkte att det var en magsjuka eller så. Han ville inte äta eller dricka, men efter jag pratat runt lite så köpte jag vätskeersättning och fick i honom det och han blev piggare. På lördagen åt han lite korv och mozarella, och på söndagkväll åt han nötvom och var glad och nöjd.
I måndags så valde jag att ringa veterinären för att få komma in och kolla honom då han inte ville dricka, men godis åt han.
Kommer in och det konstateras att han har höga infektionsvärden och något med zinken (minns inte), så han läggs in med dropp och ska få magmedicin och antibiotika.
Jag blir hämtad av sambon och åker in till centrum för att möta upp Mai och Hedda för att jag ville hitta på något eftersom jag inte hade något att komma hem till, för Ivy skulle ligga kvar över natten.
Vi drar och käkar och bestämmer sedan att vi ska åka bort till djuraffärer för att kolla lite och medan vi väntar på bussen så inger mobilen.
Ser direkt att det är veterinären och jag vill inte svara, för dom ringer endast om han blivit sämre.
Jag svarar och sedan är allt mörkt och jag bara gråter, det enda jag minns är att jag faller ihop intill ett träd och slutar andas. Minns att Mai kom och hjälpte mig upp så jag kunde sätta mig på bänken och sedan att hon hjälpte mig andas.
Håller fortfarande mobilen i handen och minns att jag ville kasta den i backen, skrika, slåss och svära.
RIngde upp syrran och sedan sambon, fortfarande helt borta i huvudet, men minns vad jag sa till syrran.
Han finns inte längre. Hans hjärta har slutat slå.
Han har somnat. Han har vandrat.
Mitt hjärta gick i en miljon bitar, hur kunde detta hända?
Skakar, gråter, hyperventilerar. Försöker förklara för Mai vad som hänt men får inte fram några ord, tror hon förstår ändå.
Vi blir hämtade av sambon och åker till veterinären. Får komma in till han snabbt och där liggar han på bordet insvept i en filt. Dom har tänt ljus och det är helt mörkt i rummet förutom ljusen.
Där brister det för oss alla, alla bara gråter. Jag skyndar mig fram och kramar om min prins.
Han får komma upp i min famn och jag pratar om hur fin han är, hur mycket han hjälpt mig. Vi alla pratar med honom och säger att han satt sina spår och hur mycket vi älskar honom. Han går från min famn, till älsklingens, till Mais, till min igen och så håller vi på. Vi vill inte att det ska vara sant!
Det var inte såhär det skulle sluta! Det skulle alltid vara vi!
Vägrar gå därifrån, vill inte gå iväg utan min fina prins. Mitt hjärta går i fler bitar.
När vi ska gå därifrån så kommer en kvinna ut och det är hos henne vi rehabat Ivy och då hon ser att jag är helt förstörd så kommer hon fram och då får jag bara ur mig att Ivy är borta, att han somnat in. Helt chockad är hon och jag får en stor kram och jag ser på henne att hon får tårar i ögonen, får fler kramar.
När jag ska betala så får jag prata med hon som hittade liten, och hon förklarar vad som hänt.
Han hade legat i sin box med drop och så hörde hon ett ljud och då tittade hon till honom. Han har spytt ner sig och han har svårt att stå så hon har upp honom i famnen och där får han ett krampanfall och kissar ner sig. På några sekunder hade hans hjärta sluta så, all personal gick åt till att försöka rädda honom men han svarade inte på hjärtmassage eller på adrenalin. Hans lilla hjärta slutade slå ca en timme efter jag lämnat honom!
Han dog i hennes armar, jag förstår inte! Ingen förstår vad som hände, han skulle ju få komma hem på tisdagen! Han skulle inte flyga iväg, han skulle få komma hem.
Nu är han skickad för att obduceras, för att se om dom kan hitta vad som hände med honom. För han var ju frisk!
Vi skulle ju ta över världen ihop, vi skulle ta över världen på en kafferast. Vi skulle upptäcka världen ihop med husse, vi skulle resa och äventyra. Vi skulle umgås med vänner. Vi skulle visa att småhundar är bäst. Men så lämnar du mig ensam. Du lämnar husse helt förstörd.
You can be the hero and I can be your side kick
Nu brinner du där uppe i himlen som den strålande stjärna du alltid var.
Du lämnade många trasiga hjärtan här nere på jorden, du var älskad av så många.
Fanns inte någon som inte tyckte om dig, för vad skulle en inte gilla? Du var så glad, ingen kunde skaka så på gumpen så som gjorde. Jag saknar dig så mycket min prins, saknar dig husses Knutte Knutsson. Du lämnade jorden för tidigt.
Men jag hoppas och tror vi blir återförenade en dag, men tills dess får du vaka över oss tillsammans med alla andra änglahundar.
Glöm aldrig att du är älskar, saknad och aldrig glömd!
Jag älskar dig igår, idag, imorgon, för alltid.
Sov gott min vän. Hoppas din resa här på jorden var bra. Jag älskar dig!